Mikaros

Igår stog jag och ena tjejen i stallet och pratade lite om bete och allt som hör där till. Hon berättade att hon brukar ställa sin häst i dungen predvid padocken med en longerlina medans hon mockar oså så att han får vänja sig lite vid gräset.

Idag när jag kommer till stallet så tänkte jag att jag gör det samma. Satte fast honom och gick in i stallet och mockade. Då hör jag hur min bror säger "han ramla!" o jag ba "VA?!" och springer ut och kollar. Då ser jag att det rör sig konstigt där han stog. Så jag sprang dit och ser att han trasslat in sig rätt rejält i linan och satt fast. Han höll på att få panik men lugnade ner sig när jag kom. Försökte lossa linan men den satt stenhårt i båda ändarna så jag slet av honom grimman så han kom loss. Han va livrädd och stog och skakade och la huvudet på min axel och så ser jag att jag fick blod på axeln. Så jag ledde honom till stallet och kikade igenom honom. Han hade bitit sig lite lätt i läppen och hade små sår på benen men inget allvarligt.

Det kunde ju verkligen gått illa. Men jag är så tacksam över att jag har en häst som litar på mig till 100 %. Istället för att få panik så lugnar han ner sig och väntar på att jag ska hjälpa honom loss och sen står helt lös och väljer att lägga huvudet på min axel för stöd och tröst.

Det finns bara 1 häst som hinner lyckas med detta på typ 10 minuter.. och hans namn, mina damer och herrar, är Mikaros.