2012-05-20
23:47:40
tankar
Det senaste har jag tänkt mycket på hur livet ändrar sig. Ibland händer sånt som man aldrig trodde skulle hända, både bra och dåliga saker.
Tex. när jag va liten så åkte jag och min familj hem till kusinerna på Garn. Nu har dom flyttat därifrån och nu bor vi (läs mamma) där. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att rida förbi nere på vägen en vacker dag. När jag var liten fanns det knappt några hästar i den dalen. Nu finns det hästar överallt, räknade till ungefär 40 hästar när jag och mamma va ute och gick, det finns även minst 2 stycken ridhus. Saker och ting förändrar sig fort.
För några år sedan så kunde jag inte tänka mig att flytta från Färgelanda. Jag ville, men att flytta från tryggheten och börja på nytt skrämde mig lite. Jag hade hästen på ett ställe som va bra och han trivdes. Hunden var familjens och alla delade på ansvaret. När jag nu för några månader sen flyttde till pappa i Uddevalla (visserligen bara 3 mil bort men ändå), tog med mig hunden så han blev mitt ansvar och mamma och mina bröder flyttade till huset jag nämnde innan så blev det ju stor förändrig. Nu var det helt plötsligt 3 mil en väg till hästen vilket gjorde att jag inte kunde åka upp varje dag. Det ordnade sig ändå och vi alla hjälptes åt.
Nu har även hästen fått följa med till Uddevalla, jag som trodde han skulle självdö där i stallet i Färgelanda. Nu är det nytt folk, nytt ställe, nya regler, allt är nytt. Jag som hade eget stall för några år sedan..
Men även om jag ibland saknar tryggheten som fanns i huset i Färgelanda så kan jag ibland få en känsla av lättnad när jag går ner på stan en solig dag. Finns så mycket mer här. Nu är även hästen bara 10-15 min bort med bil, så börjar även känna en trygghet här. Dock klarar jag inte av att vara ensam förlänge. I Färgelanda kunde jag va ensam i flera dagar och bara njuta. Nu får jag smått panik om jag inte har nån med mig. Jag kan inte sova om inte hunden ligger på golvet bredvid och sover. Känns tomt!
Blev ett långt inlägg idag, men detta är nåt jag tänkt på det senaste :) Vad tycker ni om förändringar?
Tex. när jag va liten så åkte jag och min familj hem till kusinerna på Garn. Nu har dom flyttat därifrån och nu bor vi (läs mamma) där. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att rida förbi nere på vägen en vacker dag. När jag var liten fanns det knappt några hästar i den dalen. Nu finns det hästar överallt, räknade till ungefär 40 hästar när jag och mamma va ute och gick, det finns även minst 2 stycken ridhus. Saker och ting förändrar sig fort.
För några år sedan så kunde jag inte tänka mig att flytta från Färgelanda. Jag ville, men att flytta från tryggheten och börja på nytt skrämde mig lite. Jag hade hästen på ett ställe som va bra och han trivdes. Hunden var familjens och alla delade på ansvaret. När jag nu för några månader sen flyttde till pappa i Uddevalla (visserligen bara 3 mil bort men ändå), tog med mig hunden så han blev mitt ansvar och mamma och mina bröder flyttade till huset jag nämnde innan så blev det ju stor förändrig. Nu var det helt plötsligt 3 mil en väg till hästen vilket gjorde att jag inte kunde åka upp varje dag. Det ordnade sig ändå och vi alla hjälptes åt.
Nu har även hästen fått följa med till Uddevalla, jag som trodde han skulle självdö där i stallet i Färgelanda. Nu är det nytt folk, nytt ställe, nya regler, allt är nytt. Jag som hade eget stall för några år sedan..
Men även om jag ibland saknar tryggheten som fanns i huset i Färgelanda så kan jag ibland få en känsla av lättnad när jag går ner på stan en solig dag. Finns så mycket mer här. Nu är även hästen bara 10-15 min bort med bil, så börjar även känna en trygghet här. Dock klarar jag inte av att vara ensam förlänge. I Färgelanda kunde jag va ensam i flera dagar och bara njuta. Nu får jag smått panik om jag inte har nån med mig. Jag kan inte sova om inte hunden ligger på golvet bredvid och sover. Känns tomt!
Blev ett långt inlägg idag, men detta är nåt jag tänkt på det senaste :) Vad tycker ni om förändringar?
Kommentera inlägget här:
